Att kunna hantera och skapa lärdom av minnen som uppkommer i en är inte alls lätt alla gånger, men det går.

Att finna styrkan över att jag inte kan vara alla till lags just här och nu utan göra så gott jag kan. Det som dyker upp inom mig som jag förträngt stärker mig, även om det gör mig trött ibland så är jag glad över hur pass mycket det stärker mig.

Att kunna ge den kärlek jag börjat göra till mig själv blir för mig lättare att ge till andra. Värdet som jag sätter på mig själv för en gångskull är högt, men dock är jag inte riktigt där ännu. Värdet jag sätter på min familj och mina vänner är obeskrivligt. Kärleken flödar inom mig när jag tänker på människor i mitt liv som gör mig glad. Det är just där jag ska sitta en dag och att även jag får ta del av den kärlek av mig själv till mig själv. Det är på gång och jag är påväg. Det känns skönt men ibland också väldigt tungt.

Motgång föder framgång, och kärleken inom mig för alla runt om mig och mig själv har aldrig varit starkare.

Det är fint att äntligen vara fri.